GÄLLAVARAVISAN

Tekst og mel. L. Fr. Ågren

Goddag, kamrater alla
jag stämmer upp en sång,
och låter sången skalla,
då blir ei tiden lång.
Ty sång är själens krydda
den tvinger sorgen still.
och i palats som hydda
man songen höra vill.

Vi få ei mödor skygga
som uti Norden gå,
tills vi fått banan bygga
till Över Luleå.
Och banans övra ända
blir staden Torneå.
Där skall vårt arbet vända,
när Finlands gräns vi nå.

Vid Gällivares trakter
vi knogat mången gång
och uti bergens schakter
vi borrat, dagen lång.
Då kölden många gånger
var fyrti grader kall,
så stormens hemska sånger
mot fönsterrutan small.

Då tänkte vi på söder
och uppå älskad mö,
på systrar och på bröder,
skall vi här uppe dö?
O, nej, nog söderns lunder
vi skåda skall igen,
där minnets ljuva stunder
så gärna flyger hän...

Här gäller hålla stången
och icke släppa tag,
ty här finns "bussar" mången
i vårat arbetslag.
Här går ej an att vika
nej bara blint gå på,
ty alla ä' vi lika
och samma lön vi få.

Ibland, men icke sällan,
så fara vi till sta'n,
då blir det ljud i skällan,
då dricks till andra da'n.
Och sen går hela veckan
burdus på samma sätt,
tills alla mynt i fickan
har sprungit rätt och slätt.

Att fria till en flicka
som står uppå en krog,
det kännes på vår ficka
och detta vet vi nog.
Men vad gör det til saken,
ty flickor, vin och sång
kan hålda rallarn vaken
ja, hela natten lång.

Nu slutar jag min visa
den bliver ganska kort,
men kan den sinnet lisa
och köra sorgen bort,
så önskar jag ej mera
än att ni köper den,
ty jag har många flera,
vill gärna sälja dem.